Kom ihåg när man var liten
Kom ihåg när man var liten, hur allting var så simpelt.
Hur man lekte med allt och alla utan fördomar, utan hat, utan rätten att döma.
Blev man arg var ilskan som bortblåst sekunden därpå.
Blev man ledsen var tårarna borta vid nästa blinkning.
Kom ihåg när man var liten, hur man inspirerades av de äldre pojkarna i sexan.
Hur man såg upp till dem och deras sätt att vara.
Deras sätt att bära kepsen bak och fram.
Deras sätt att ha på sig sina byxor.
Deras sätt att prata.
Hur man inspirerades av det "förbjudna".
Hur man inspirerades av det okända.
Hur man ville vara som dem.
Kom ihåg när man var liten, när man alltid hade något att göra.
Hur man kunde sitta flera timmar i sanden och bara leka.
Hur man kunde drömma om tomtar och häxor.
Hur man kunde älska den där röda legoklossen.
Hur nöjd man var för minsta lilla.
Kom ihåg när man var liten, hur man varje dag byggde upp en stor förväntan kring något.
"Kommer glassbilen idag pappa?"
"När kommer tomten?"
"Får jag godis, snälla?".
Hur man knöt nävarna i hopp om att sin största önskan skulle slå in.
Hur känslan var när det positiva beskedet nådde sitt öra.
Kom ihåg när man var liten, när alla barnen i bostadsområdet var ute och spelade fotboll.
Hur man kunde hålla på i timmar och ändå tycka det var lika roligt.
Hur alla sprang hem till sig och drack vatten för att därefter infinna sig på planen fem minuter senare.
Hur man lärde de yngsta att stå i mål för att ingen annan ville.
Hur man fortsatte spela trots föräldrarnas rop om mat.
Hur man spelade för att det var skoj, inte för att vara bäst.
Kom ihåg när man var liten, när allting var så simpelt.
När alla var så glada.
Kom ihåg när man var liten.
Ett liv utan klagomål.
Ett liv utan fördomar.
Ett liv utan missförstånd.
Och framförallt, ett liv utan press.
Jag kom ihåg när man var liten...
/Pontus Andreasson - [email protected]
Pontus är bäst på att skriva!!!!!
