Sikta och skjut! - En blogg om fotboll

När vi hade tävling för cirka två veckor sedan var det Johan, my dear classmate som tog hem en "turlig" seger. Då tippade vi Champions League-matcher och han kunde stolt kassera in 400 svenska riksdaler från nio klasskompisar, däribland mig.

I fredags, när vi besökte Världskulturmuseét med klassen utmanade han mig återigen, denna gång i annan tävlingsform. Och eftersom jag redan hade förlorat mot honom en gång tidigare kände jag att detta var en utomordentlig chans att ta revanch. 
Bordsfotboll var det som gällde och jag frågade mig något i stil med: Hur jävla svårt kan det vara att vinna i något så simpelt som bordsfotboll egentligen??
Så med gott självförtroende satt jag tillslut där på min sida vid bordet med rödvita gubbar (Degerfors!!) mot en lika tänd Johan och hans blåa gubbar på andra sidan (Blåvitt!). Nu skulle jag för allt i världen inte förlora!!

Men lättare sagt än gjort.
För bara några minuter senare, efter målvaktstabbar, anfallsmissar, skott utanför från min sida hade Johan bokstavligen krossat mig.
Frustrerad satt jag där med häpen blick.
Det som skulle sluta med en seger för min del hade slutat med ytterligare en snöplig förlust.
Det som skulle sluta med en vinst för min del och få se honom sitta där på andra sidan böla hade slutat med att hans smajl och självförtroende hade stärkts ytterligare.
Det som skulle sluta med förbättrad självkänsla för min del hade resulterat i en mental kollaps.
Inte bra detta, inte bra.

Men, men... jag har mina bortförklaringar och en är det där jävla, slippriga golvet. Det där fula, gröna, smutsiga helvetesgolvet som lutade till hans fördel. 
Påstår ni något annat hat fel!
Det lutade lika mycket som en skidbacke.
Fatta!

Annan faktor till hans fördel var hans spelare som var myyyycket, myyyycket bättre!
Nästa gång ska jag vara vit och blå och han ska var vit och röd, så ska vi se, så ska vi se hur det kommer gå!

Då är du körd Johan!! Då är du körd!!

/En förkrossad pontan - [email protected]