Sikta och skjut! - En blogg om fotboll

Då tippat stryktipset och europatipset och så här ser mina tipsrader ut:

Stryktipset

1). Portugal - Sverge (1)
2). Albanien - Ungern (1X)
3). Slovenien - Tjeckien (12)
4). Wales - Finland (1)
5). Spanien - Turkiet (1)
6). Litauen - Frankrike (2)
7). Rumänien - Serbien (1X)
8). Irland - Bulgarien (1)
9). Malta - Danmark (2)
10). Israel - Grekland (1X)
11). Nordirland - Polen (X2)
12). Montenegro - Italien (2)
13). Holland - Skottland (1)

Europatipset

1). Ecuador - Brasilien (2)
2). Peru - Chile (1X)
3). Ancona - Empoli (1)
4). Brescia - Livorno (1)
5). Pisa - Bari (2)
6). Eibar - Vallecano (2)
7). Gimnastic - Levante (12)
8). Huesca - Salamanca (1)
9). Alaves - Hércules (X2)
10). Alicante - Elche (1X)
11). Parma - Piacenza (1)
12). Frosinone - Triestina (X2)
13). Vicenza - Salenit. (1)

/Pontus Andreasson - [email protected]

Förr i tiden laddade fotbollsproffsen med alkohol och knark innan matcher. I dag är det musik från diverse IPOD:s som är spelarnas främsta metoder för att ladda upp.
Här är musiken några av spelarna laddar upp med när de anländer från spelarbussen och in på arenan:

Olof Mellberg:
http://www.youtube.com/watch?v=7Cf2k69XPdk - Tror nog det gömmer sig en liten kvinna i denna viking.

Andreas Isaksson:
http://www.youtube.com/watch?v=i5bNHG5uphQ - Amy och Andreas = Sant?

Henke Larsson:
http://www.youtube.com/watch?v=ECChgt11BrU&feature=PlayList&p=F409771DE5097DD6&playnext=1&playnext_from=PL&index=1 - Varför inte?

Rasmus Elm:
http://www.youtube.com/watch?v=Fj8uabVfo0A&feature=PlayList&p=43AB8CBD15101B72&playnext=1&playnext_from=PL&index=47 - mjuk på utsidan, men stenhård på insidan.

/Pontus Andreasson - [email protected]

"Sågad igår - liknad vid en papaya

Söndag förmiddag. Sitter hemma och jobbar när mobilen ringer. Det är från ett nummer jag inte känner igen. Kanske nån allsvensk spelare?
Nej.
Jag uppfattar aldrig någon presentation, men det är en göteborgare, så mycket hör jag.
- Är det här Johan Orrenius?
- Ja, det är jag.
- Jag har försökt att mejla dig men inte kommit fram.
- Jaha.
- Jag hade en fråga till dig. Har du nån gång legat på stranden i Thailand och käkat papaya och sen känt att du är trött på papayan och blir sugen på en saftig ananas?
- Jag förstår vad du menar.
- Bra. För lite så kan jag känna när jag när jag läser dina texter.
- Okej.
- Är det nåt du har känt själv?
- Nja, i så fall hade jag ju inte skrivit så som jag gjort. Men jag får ta till mig din kritik så klart.
- Det är bra. Du är kung på svenska fans och jag gillar dig. Men texterna blir lite lika nu, känner jag.
- Okej. Jag får tacka för dina synpunkter.
- Kanon. Ha det så bra!

Sen stod jag där med mobilen i handen. Vad var det precis som hände här? Man måste ju beundra liknelsen med papayan, men nog borde man ha vett nog att presentera sig?

Jaja. I lördags var papayan i Kalmar och såg Daniel Mendes skjuta hem Supercupfinalen. IFK Göteborg var en besvikelse. Jag skrev en kort text där jag bland annat gav Mattias Bjärsmyr kritik. Jag menade att han gjorde fler misstag mot Kalmar än vad han normalt gör under tio matcher. Bjärsmyr läste detta - och hörde av sig. Han låtsades vara upprörd över min minisågning men erkände sen att den var motiverad.

Från Fredriksskans kan också rapporteras att omklädningsrummet har fräschats upp. Utrymmet är större, skåpen är fina och mögellukten är som bortblåst.
En stor skandal."

www.expressen.se/orrenius/ är alltså hemsidan om någon är intresserad eller tror att vi ljuger.

Vi måste säga att vi blev chockade över att vår samtal ledde fram till detta, kanske inte riktigt vad vi räknat med. Men absolut riktigt kul!
'
// Johan Wittström och Pontus Andreasson

(P.S Samtalet med Orrenius kommer upp på bloggen snarast)

                    Tycker tydligen om den här gruppens musik. Inget bra tecken va? Eller?

Sitter i mitt rum med musik på högsta volym efter en dag hemma från skolan... återigen.  
Modern rock är det som spelas ur mina logitechhögtalare. Lyssnar på någon grupp jag inte hört namnet av innan. Pop Evil? Någon som vet? Bra är dem i alla fall.

I rummet bredvid kominerar brorsan allt från CS och Wow-spelande till plugg. Gammaldags rock ("bögrock" som jag kallar det) bjuds det på där. Illa, illa...

Traskar man ner till källaren är det full rulle även där. Flera hundra... eller snarare två snickare bygger om endast för min skull. Nästa vecka är nämligen mitt nya källarum klart. Kommer bli fantastiskt bra!

Byggarna musiksmak är lite oväntad. 
Abba, Carola och Melodifestivallåtar, det är vad som spelas gång på gång från deras mesiga bergssprängare. Väldigt feminima snickare om jag får säga det. Kanske ska gå ner och säga det?

Musik, musik och musik. Överallt i "El Casa de Pontus" är det musik som spelas. Det är väl bara en tidsfråga innan grannarna knackar på och klagar. Men det är lungt.
Knackar dem på och klagar informerar jag dem om att jag är väl medveten om vad de kör på kvällarna. min hörsel är inte att leka med. 

Granngubbens nysningar är inte att leka med heller.
Hade vi haft en "Paris-Hiltonhund" här hade den varit död för längesen. Så högt nyser han. Tänk er ett jävla vrål mitt i natten. That's how it sounds.

Adios!

För övrigt: Måste bara berömma mig själv och alla updates jag gör. Addict eller inte? Det får ni ni avgöra.

/Pontus Andreasson - [email protected]
 

Även om bloggen tar mycket tid får man inte glömma att det är annat som tar upp mycket av min och Johans fritid.
Skola, vänner, idrott, familj... allting ska hinnas med.
Ett exempel på detta är skolan. Därför tänkte jag posta en novell jag skrev förra veckan i ämnet Svenska A på gymnasiet för att få lite variation i bloggen. 
Hoppas det uppskattas!
 

Att våga förändras

- Tobbe! Vakna upp för helvete, polisen kommer! Ropar Anton

Tobbe hör ljudet av sirener komma närmare och närmare. Slaget har tagit hårt mot hans bakhuvud och det rinner, det rinner som aldrig förr. Den oerhörda smärtan gör det omöjligt för honom att resa sig. Hur mycket han än vill hem, hur mycket han än vill springa därifrån hjälper inte. Att röra sig är en omöjlighet, så ont gör det.

Tobbe ligger kvar på den varma men hårda asfalten och endast minuter senare ser han ett svagt, blinkande ljus i ögonvrån. Polisen är där!

Samma stund som han konstaterar att polisen befinner sig på platsen känner han en varm, svettig hand ta tag i hans. En ambulansman säger några uppmuntrande ord, lyfter försiktigt upp hans skadade huvud och lägger honom på en bår.

För varje sekund som går, ju mer frånvarande blir han. Han börjar räkna sina tunga andetag, ett... två... tre... fyra...

Till mer än fyra hinner han dock inte med, på fyra blir allt ett enda stort, svart mörker...

Pip, pip, pip... Tobbe vaknar upp och ser sig omkring. Utanför det smutsiga fönstret leker barnen i den skinande solen och det har blivit dag. Rummet han befinner sig i är ett av Östra Sjukhusets, något han kan konstatera tack vare de smaklösa väggarna, hårda golvet samt ett lugn han aldrig trivts i.
Ett skolbesök förra året hade fått honom fast besluten att aldrig mer sätta sin fot här. Nu var han visserligen här igen, men med mening? Nej, inte direkt.

Han vänder på sig och till stor förvåning får han se sin mamma sittandes i en av stolarna, bredvid en polisman.

- Tobbe! Utbrister hon i samma sekund som de möter varandras blickar.

Tobbe ser på henne att hon är lättad men långt ifrån okej med situationen. Han känner sig genomskådad. Genomskådad som en alkoholist som försöker bevisa det motsatta, genomskådad som en spelmissbrukare som försöker bevisa att han har lagt av.

Naken, är vad han känner sig. Naken, i en simbassäng.

- Berätta nu exakt vad som har hänt för polismannen Tobbe... lova mig det, okej! Fortsätter hon.

- Vaddå berätta? Vad är det jag ska berätta? Jag blev nerslagen av rånare... tror ni mig inte sna...

- Så, så, så... gosse, nu tar vi det lilla lugna. Polisman Viktor Andersson här.

  Jag lovar, att gör du som jag och din mamma säger ska du inte se röken av mig mer. Det är bara ren kontroll så jag kan skriva ihop en rapport. Okej?

Tobbe lugnar ner sig av beskedet, samlar sig en aning och berättar...
Efter att ha nämn allt, hur de var på väg tillbaka hem från en fest när fem killar kom och bankade skiten ur dem lämnar Björn mycket riktigt rummet.

Tobbe känner viss lättnad när den gråa trädörren stängs igen efter polismannen. Visserligen hade han ljugit innan, det var inget märkvärdigt, men att ljuga för en polisman, dessutom i en situation han själv startat upp, det gjorde honom både rädd och generad.

De fem männen han beskrev för polisen hade nämligen varit en av honom. I själva verket var det han som hade varit en av rånarna men skyllt på någon annan. Tobbe var en av bovarna i dramat.

Hans mamma tittar på honom med sina uppspända, bruna ögon. Hon är besviken.

- Du skrivs ut imorgon, då ska du vara i skolan så fort du kan, förstått!

Tobbe nickar på huvudet aningen nonchalant och lägger sig ner i sjukhusbädden igen.

Han kan höra hur hennes smala klackar trippar i väg, hur dörren smälls igen. Ute i hallen blir det tyst för en stund tills det att klackljudet är borta. Baserat på tidigare erfarenheter vill han inte ens föreställa sig hur arg hon är för tillfället. Han är mycket väl medveten om vilka scener hon kan ställa till med när hon är arg och det vill han inte veta av, speciellt inte på ett sjukhus.

Morgonen därpå, måndag morgon är precis som gårdagen. Det är soligt och en behaglig vårtemperatur på cirka 13 grader. På andra sidan vägen vajar de blågula flaggorna.

Föräldrar med sina småbarn går in och ut från stans enda mataffär och i parken till vänster om mataffären, under de halvblommiga björkarna, på en parkbänk håller alkisarna till och för ett högt oväsen som alltid.

Tobbe har nu skrivits ut från sjukhuset, klockan är 8.20 och han är på väg till skolan. Han är fortfarande lite groggig och hängig efter smällen samt all morfin han fått i sig under sjukhusvistelsen. Känner han i såret, på huvudets bakre del får han rysningar. Han kan inte se det men baserat på hur det känns, hur stora stygnen är, hur torrt allt runt omkring är kan han inte tänka sig något annat än att det är enormt. Han suckar för sig själv och sätter tillbaka mössan på samma plats som innan, som ett skydd.

Efter en tio minuters bussfärd befinner sig Tobbe vid sin skolbänk, placerad längst bak i klassrummet.

Där bak har han en utsikt, likvärdigt en gam utöver savannen. Han kan notera minsta lilla andetag från klasskamraterna.

Hur mattenördarna längst fram berättar för varandra om den senaste algebraläxan. Hur sportnördarna tippar kvällens alla fotbollsmatcher samt hur fjortisarna håller sig sysselsatta med sitt smink samt diskuterar vem som är den hetaste skådisen för tillfället.

Tobbe tar fram sin kniv och börjar skära skåror i bordet i samma skede som lärare och mentor Eva kommer in i klassrummet:

- God morgon elever. Jag ska gå rakt på sak och berätta att vi har fått en ny elev i klassen. Detta är Sara och jag hoppas ni ska ta väl hand om henne! Gör ni det?

Tobbe slutar med det han håller på med för en stund och tittar upp. Han blir förstelnad.

Så kort men ändå så vacker är det första han tänker inombords. Han fortsätter iaktta henne, den där Sara och märker hur hon gör detsamma mot honom.
Hennes blå ögon, det blonda håret, hennes tänder är till och med perfekta. Brösten är inte de största, men vad gör det?
Hennes blick kan få vem som helst på fall. För så söt, så söt är hon. Inte snygg, utan söt, det är vad hon är.

-  Sara, du kan sätta dig på den lediga platsen längst bak vid Tobias Martinsson. Är det okej? Säger Eva.

- Självklart. Säger hon och tittar in i Tobbes ögon på ett allvarligt men ändå charmant sätt.

Tobbe noterar hur hon hastigt vänder bort huvudet när han tittar upp mot henne och han gör detsamma när hon tittar bort. Detta pågår lektionen igenom och tystnaden förblir total lika länge.

- Så, det var allt för idag kära elever. Glöm inte att göra läxan på adjektiv tills på onsdag.

  Sedan, Tobbe. Eftersom du redan sitter bredvid vår nya elev, skulle du kunna vara vänlig och visa Sara resten av skolan under dagen? Frågar Eva.

- Va! Jag? Eller jag menar, okej. Varför inte? Tobbe tittar försiktigt mot Sara och hon ler återigen.

-  Bra och tack Tobias. Då syns vi imorgon allihop, hejdå!

Ute på skolgården är det full fart överallt. Sexor som spelar fotboll, tvåor som spelar basket, småflickor i nollan som kör pantgömme. Alla gör något och alla har roligt.

Tobbe och Sara går och sätter sig på en brun bänk, aningen avskärmat. Om det var planerat eller bara blev så uppfattade han aldrig.

Trots att han endast träffat henne i en halvtimma och inte sagt någonting förutom standardfraser känns det som om han har känt henne hela livet. Han har aldrig känt så här innan.
I går var han världens coolaste kille, idag är han kär. Nu sitter han bredvid en söt tjej, men varför är han inte med sina kompisar egentligen. Han som var värsta macho?

Precis som han tänker detta får han höra:

- Tja Tobbe! Vart har du hållit hus och vem är den här snyggingen? Hahaha...

- Tjena Anton, Simon och Johan. Detta är Sara, jag har fått i uppdrag att handleda henne idag.

- Ok... du, ursäkta att jag bara lämnade dig i sticket i lördags. Jag visste inte vad jag skulle göra. Fortsätter Anton med nervös stämma.

- Äh, det är lugnt för helvete. Jag hade gjort detsamma med dig.

- Härligt att höra, var lite nervös att du skulle vara arg. Men du, häng på oss, vi hade tänkt planera nästa rån nu.

- Rån? Frågar Sara. Vad då rån?

- Eey,.. grabbar. Jag vet inte om jag är så sugen på att hålla på med sådant där längre ärligt talat. Vet att det låter hastigt, men min morsa var riktigt arg igår och ja...

Tobbe tittar mot Sara utan att egentligen veta varför, men det känns rätt, hur det nu kan göra det?

- Va? Vad säger du Tobbe, lägger du av? I så fall, erkänn att det är för henne, bitchen där. Kom igen! Säg det bara! Säger Anton och ser rasande ut.

- Nej, jag känner bara inte för det längre. Jag vill göra något vettigt av livet.

- Vaddå, vettigt? Är inte detta vettigt nog? Fattar du hur mycket pengar vi tjänar.

- Jag vet, men pengar. Jag vill inte ha några jävla pengar för tillfället! Replikerar Tobbe.

- Okej, okej. Du gör som du vill. Men kommer du inte imorgon är du ute, bara så där! Uppfattat? Capish!

- Okej. Är det så det ligger till så? Då får jag väl vara ute då.

Tobbe kan inte förstå vad han har gjort när han ser sina tre barndomskompisar lämna platsen förvånade och besvikna.

De som hade gjort allt tillsammans under alla år har han nu "dumpat" för en tjej han endast träffat i en halvtimma. Hur konstigt är inte det? Samtidigt har han lovat sig själv att bli en bättre grabb för mamma efter senaste incidenten och vem har sagt att en hastig förändring ska vara en dålig förändring? Det kan man aldrig veta förrän i slutändan.
Tobbe är väl medveten om riskerna och redo att ta dem.
Han har allt att vinna!

Av: Pontus Andreasson

Ja, för tugga tuggummi, är det någon som kan det är det just han, den där Sir Alex Ferguson.
Under de år jag har sett "dansken" (ser ut som en sådan) som tränare för Manchester United har jag, vid varje tillfälle fått se honom tugga på den där jävla kodan. Inte en enda gång har jag sluppit se det där tuggummit, upp och ner, upp och ner i munnen. Aldrig!
Och inte nog med det att jag har fått uppleva allt. Vet ni vad det värsta är? Nu har jag börjat med exakt samma sak!

Sedan i fredags förra veckan har jag tuggat tuggummi jämt och ständigt. På bussen, hemma, i skolan...name a place och jag har varit just där och tuggat. Varför vet jag inte. Gott? Visst, men så gott, näe.
Är väl någon fjollig tonårssak man håller på med, precis som att bära mössa inomhus. Coolt? Sexigt? Hur man nu vill säga det. Eller hur?

Sir Alex Ferguson och hans tuggummin:

http://www.youtube.com/watch?v=VqmiJFRYOCw

/Pontus Andreasson - [email protected]